Trygghetsnarkoman och frilansare – hur går det ihop?

Trygghetsnarkoman och frilansare – hur går det ihop?

Anledningen till att jag tar upp det här med trygghetsnarkomani är för att det jobb jag haft på deltid sedan 2015, knappt två dagar i veckan, inte kommer att finnas kvar längre p g a omorganisation. Jobbet har varit helt på distans och något som jag verkligen uppskattat. I våras övergick jag från månadsanställning på 35 % till timanställning. Orsak: Jag fick i uppdrag att arbeta om kursuppläggen i flera kursrum och det skulle ta mer tid i anspråk än knappa två dagar i veckan. Dessutom skulle jag hinna med eleverna. Jag var så trött på att endast få ut knappt 9 000 kronor varje månad att jag accepterade timanställningen, något som jag kan ångra så här i efterhand när jag står med facit i handen.

Omorganisation…., jag hör att det låter som ett svepskäl för att bli av med mig men så är det inte i det här fallet. Företaget vann upphandlingen med en kommun som ville ha undervisning på plats och inte bara distans, jag bor inte så nära att jag kan vara på plats flera gånger i veckan. En annan lärare anställdes, och för att kunna hålla honom på heltid har distanselever flyttats över från mig till honom, det har resulterat i att elevunderlaget minskat så kraftigt att jag inte längre behövs. Jag har haft det här på känn sedan slutet av sommaren och det har varit jobbiga känslor som gett magont. Tur i oturen är att jag har haft kontakt med ett annat distansutbildningsföretag och jag ska börja arbeta med dem nu på måndag. Om jag inte haft det hade jag känt mig riktigt vilsen. Nu är det ingen månadsanställning det är frågan om, här är det en form av konsultverksamhet där jag själv fakturerar för det arbete jag utför. Jag vet ännu inte hur mycket jobb det kommer att bli så det känns lite osäkert än så länge. Det finns naturligtvis tankar på att komplettera lärarkonsultandet med annat och det jag är mest intresserad av att göra är skrivjobb, får se hur det kan utvecklas.

Jag trivs med att arbeta hemifrån, hemma = trygghet för mig, men den ekonomiska tryggheten är inte den bästa jämfört att vara anställd någonstans. I ärlighetens namn har jag knappt haft ett fast jobb någon gång och jag är inte purung precis, 50+. Det har i princip bara varit projektanställningar och vikariat. Jag trivs verkligen med att arbeta på distans, men ännu har jag inte kommit därhän att jag har en tillräcklig, stabil inkomst som rullar in varje månad. Men målet är att komma dit.

Lämna en kommentar