Dagboken

När jag startade den här bloggen för några veckor sedan hade jag tankar på att berätta om mina arbetsdagar och tankar, inte alla förstås eftersom det kommer att ta för mycket tid, men så gott det går. Syftet med dessa dagboksanteckningar är att dela med mig av mina tankar och sätt att jobba. Det är lite speciellt när man som jag jobbar helt själv online, till största delen hemifrån, med ca 5 sekunders avstånd från köket.

Korsordsfunderingar

Det är faktiskt natt fortfarande, för mig i alla fall, klockan är 04.38. Jag steg upp för en stund sedan efter att ha legat vaken och försökt sova i drygt två timmar. För mig är det många tankar som rör sig i huvudet när jag ligger vaken på natten, det mesta jag brukar tänka på snurrar runt där inne då.

Nu funderar på mest på mina nostalgikorsord som jag gjorde för ungefär tio år sedan. Under de senaste åren har jag velat fram och tillbaka kring dessa korsord. Ska jag fortsätta arbeta med idén om att konstruera korsord och andra aktiviteter för äldre människor eller ska jag lägg det åt sidan helt? Jag säljer lite då och då, även fast jag inte marknadsfört mig på flera år. Det är nog det som fått mig att inte släppa taget om det helt. Jag har i alla fall kommit fram till att jag vill utveckla projektet vidare. Men det finns sådant att ta ställning till. Fungerar korsorden fortfarande? Tiden går och och tio år är ändå ganska länge. Är Karl Gerhard och John Harrysson fortfarande aktuella eller bör jag kanske modernisera korsorden? I så fall tror jag på att fokusera på 70-talet och framåt. Vad ska jag göra med de korsord jag har nu, sälja dem till ett lägre pris?

För två månader sedan följde jag en intressant kurs om att sälja via ”sale funnels”. Jag använder det engelska ordet eftersom jag inte kan komma på något bättre, kanske säljtratt i så fall? Jag har inte använt mig av funnel-tekniken än men ska söka upp ett lämpligt wordpresstema eller plugin och sätta igång med detta. Jag ska också formulera ett brev och posta till ett antal äldreboenden i Södra Sverige för att undersöka deras intresse. Återkommer med hur saker och ting utvecklas.

Trygghetsnarkoman och frilansare – hur går det ihop?

ros

Anledningen till att jag tar upp det här med trygghetsnarkomani är för att det jobb jag haft på deltid sedan 2015, knappt två dagar i veckan, inte kommer att finnas kvar längre p g a omorganisation. Jobbet har varit helt på distans och något som jag verkligen uppskattat. I våras övergick jag från månadsanställning på 35 % till timanställning. Orsak: Jag fick i uppdrag att arbeta om kursuppläggen i flera kursrum och det skulle ta mer tid i anspråk än knappa två dagar i veckan. Dessutom skulle jag hinna med eleverna. Jag var så trött på att endast få ut knappt 9 000 kronor varje månad att jag accepterade timanställningen, något som jag kan ångra så här i efterhand när jag står med facit i handen.

Omorganisation…., jag hör att det låter som ett svepskäl för att bli av med mig men så är det inte i det här fallet. Företaget vann upphandlingen med en kommun som ville ha undervisning på plats och inte bara distans, jag bor inte så nära att jag kan vara på plats flera gånger i veckan. En annan lärare anställdes, och för att kunna hålla honom på heltid har distanselever flyttats över från mig till honom, det har resulterat i att elevunderlaget minskat så kraftigt att jag inte längre behövs. Jag har haft det här på känn sedan slutet av sommaren och det har varit jobbiga känslor som gett magont. Tur i oturen är att jag har haft kontakt med ett annat distansutbildningsföretag och jag ska börja arbeta med dem nu på måndag. Om jag inte haft det hade jag känt mig riktigt vilsen. Nu är det ingen månadsanställning det är frågan om, här är det en form av konsultverksamhet där jag själv fakturerar för det arbete jag utför. Jag vet ännu inte hur mycket jobb det kommer att bli så det känns lite osäkert än så länge. Det finns naturligtvis tankar på att komplettera lärarkonsultandet med annat och det jag är mest intresserad av att göra är skrivjobb, får se hur det kan utvecklas.

Jag trivs med att arbeta hemifrån, hemma = trygghet för mig, men den ekonomiska tryggheten är inte den bästa jämfört att vara anställd någonstans. I ärlighetens namn har jag knappt haft ett fast jobb någon gång och jag är inte purung precis, 50+. Det har i princip bara varit projektanställningar och vikariat. Jag trivs verkligen med att arbeta på distans, men ännu har jag inte kommit därhän att jag har en tillräcklig, stabil inkomst som rullar in varje månad. Men målet är att komma dit.